hur gick det sen?

skam är den värsta känslan som någonsin kommits på. verkligen. att vara glad, arg, ledsen, rädd, inget mäter sig mot vad skam kan göra med mig. hela min insida vrider sig i ve och fasa så fort jag börjar märka att skammen tar över mig. och fort går det. den gör mig helt handlingsförlamad. mina starkaste minnen är inte från när jag har haft jätteroligt eller när jag varit ledsen. mina starkaste minnen är, tragiskt nog, länkade med skam. jag har en hel uppsjö av minnen som får mig att vilja gå under jorden och aldrig mer komma upp till ytan.

jag avskyr normen. jag avskyr ännu mer när jag inte passar in i normen. det är inte roligt att make new friends när dom inte tycker att man spelar enligt deras regler. det finns en sak jag gång på gång ifrågasätts för. och jag tycker det är lika jobbigt varje gång. varenda gång är det samma historia. varenda gång. varför måste man vilja göra samma sak som alla andra? jag försöker inte påskina att jag är mer speciell än någon annan för det är jag fullt på det klara med att jag inte är. men jag vill inte alltid göra det som andra vill och det är inte alltid lätt att förmedla det. och det är inte ens att någon kan motivera varför jag ska göra sakerna jag inte vill göra på ett vettigt sätt. att säga 'det är roligt två gånger av fem' är inte att höja någons spirit. det får mig bara ännu mer att tänka att det jag gör är mycket roligare för mig men eftersom du så snällt förklarar för mig att det faktiskt inte är roligt och att det egentligen är tråkigt får mig bara att tycka att mitt liv är ännu mer meningslöst än jag redan tycker och att jag slösar bort min tid.

jag vill inte utsätta mig för situationer där jag medvetet vet att jag kommer må sämre än jag gör. där jag kommer att känna mig otillräcklig, oattraktiv, bortvald, utskämd, lämnad och borttappad. det kanske är fegt men varför skulle någon i hela världen vilja utsätta sig för det?

detta är ett borttappat inlägg. men jag är arg och jag är ledsen, inget ovanligt, men idag var det nästan värre än vanligt. jag trodde att någon var annorlunda men det var någon alltså inte. och det gör mig besviken och utlämnad. och som jag nämnt, jävligt förbannad.